Konsul, industriman, donator och politiker

I år uppmärksammar vi Nils Persson – en legendarisk konsul som dog för 100 år sedan. Konsul Persson intresserade sig för stadens industriella utveckling och kan ses som pionjär inom den svenska kemiska industrin.

Nils Persson föddes 1836 i Allerum som son till hemmansägare Per Jönsson och hans hustru Gunilla, f. Hallberg. Vid 15 års ålder började han sin köpmannakarriär som bodbetjänt hos sin morbror och 1860 öppnade han en egen diversehandel. Verksamheten utökades snart med importerad guano som fick stor betydelse för Perssons verksamhet som affärs- och industriman. År 1872 startade han en guano och svavelsyrafabrik på söder i Helsingborg och för att utvidga denna grundades 1875 Skånska Superfosfat- och Svafvelsyrefabrikations AB ”Fosfaten”. 1886 införskaffades brytningsrättigheter till svavelkisfyndigheter i Sulitelma, Norge. För att kunna framställa koppar av gruvmalmen grundade Persson år 1900 Helsingborgs Kopparverks AB och produktionen kom igång två år senare. Kopparverket lokaliserades söder om Helsingborg där Kemira Kemi idag är beläget.

1863 gifte sig Nils med Brynhilda (Hilda) Sandberg. Makarna fick elva barn, fyra döttrar och sju söner, varav dr Martha Persson Henning och Ivar Persson Henning kanske är de mest kända. 1864 köpte familjen Gamlegård och bodde där fram till 1884 då de flyttade till f.d. Essenska villan på Södergatan.

Nils Persson har en gedigen meritlista när det gäller affärer, industrier och politiska uppdrag. Han engagerade sig i det politiska livet och var kommunalpolitiker i Helsingborg från år 1867, ordf. i stadsfullmäktige 1897–1903, ordf. i drätselkammaren 1894–1903, ordf. I hamndirektionen 1904–1908 och riksdagsman 1899–1903.

Privat ansågs Persson som generös och givmild. Makarna Persson var kända för stora donationer till behövande som till exempel ”Pauvres Honteux” och fonden för ”Gamla tjänare och tjänarinnor”. De skänkte även år 1905 mark för anläggandet av  donationskyrkogården och 1906 för ordnande av brunnsdrickning i Helsan. Persson understödde också S. A. Andrées och Otto Nordenskjölds expeditioner.

I likhet med många av den tidens stora industrimän saknade Persson högre teoretisk utbildning. Han kan snarare ses som en självlärd entreprenör som var duktig på att knyta forskare till sina företag och att anställa personal med rätt kompetens. Perssons verksamhet riktade sig inte bara mot den kemiska industrin. År 1873 startade Persson Helsingborgs Ångtegelbruk AB och året därpå startades produktionen av det röda ”Helsingborgsteglet”.

1873 startades även vin- och spritfirman Persson & Cronzell AB. År 1885 grundade Persson Skromberga stenkols- och lerindustri AB sedan han funnit att leran som togs i samband med stenkolsbrytningen var utmärkt till olika sorters lergods.

När greve Fredrik A. Posse 1890 förvärvat Decauvillejärnvägen från Parisutställningen skänkte konsul Persson mark för banans framdragande till Ramlösa brunn. Tillsammans med konsul Petter Olsson gick han i spetsen för att anlägga sockerbruket i Helsingborg. De båda konsulerna deltog i grundandet av flera andra Helsingborgsföretag och dominerade under ett par decennier helt den industriella utvecklingen och bidrog till att förvandla Helsingborg från småstad till storstad.

Källor: Helsingborgs Stadslexikon, Riksarkivet

Skip to toolbar